Jag vart ju på ett sådant här ''föräldramöte'' för gravida på mvc, de vart förstföderskor allihop och man kände sig lagom ensam och liten när man satt där med sin mamma, alla andra hade ju sin partner med sig och skulle starta en familj liksom. Jag ska ju också starta en familj, men inte på samma sätt dom dom. Det vart hur bra som helst iallafall, man gick igenom tankar och känslor kring förlossningen, ekonomin, hur livet kommer förändras helt enkelt. Och det är verkligen så att många tänkte på samma saker som jag gör..hur barnet ser ut, om det är friskt osv..Jag vet dock att mitt liv kommer bli bättre än någonsin. Jag har aldrig känt att jag har något eller någon att leva för, men det har jag nu/snart.

Har helt glömt berätta, jag fick ju ta ut min piercing häromdan..jag tänkte köpa en silikonpiercing (det är en rörlig piercing som tydligen ska funka rätt bra när man är gravid) men väntade antagligen förlänge, kom ut ur duschen och såg att nästan hela ovan-kulan hade åkt igenom hålet..Så nu ser min navel väldigt ful ut tyvärr, hålet är ju jättestort, och det känns väldigt fult och naket utan min piercing. Får ta ett nytt hål när allt detta är över, fast då kommer jag ju antagligen få sätta den där nere, tyvärr..

Här är en snabb bild på min vagn, som jag nu satt ihop. Enkel, och så extremt skön och lätt att gå med. Jag har liggdel (den på bilden), sittdel, och en bilbarnstol som lätt klickas av och på i bilen och på vagnen. Sittdelen kommer jag ju inte behöva på ett bra tag, nästa sommar är de dags för den ungefär. Åh, det känns så jobbigt att ha en vagn när man inte har någon att lägga i den, det får mig att längta ännu mer! Tycker tiden går så himla långsamt..

Just det ja..jag fick en kommentar om vad barnet skulle heta, och faktiskt så har jag beslutat mig för att hålla det lite hemligt! Både för att det inte är något helt bestämt och för att jag gillar att låta folk undra lite och för att jag inte vill att någon snor dom! Vet att mitt barn inte är det ända i världen som kommer heta vad det nu än blir, men jag har verkligen hittat 2 namn nu som jag inte associerar till något dåligt eller en människa jag helt enkelt inte tycker om, och det vart väldigt svårt. Jag är nästan helt säker på dessa 2 namn jag har nu, iallafall det ena, vet bara inte vilket som kommer att bli tilltalsnamnet ännu. Får se hur lillan ser ut när hon kommer ut.

Detta bådar inte gott alls. Det är som såhär att min lilla älskling i magen är alltid vaken om nätterna, och vissa mornar. Men alltid om nätterna, börjar alltid känna henne runt 10-11 på kvällen, då sätter hon igång ett himla liv där inne! Och det jag är rädd för är att hon är likadan, när hon kommit ut. Sover om dagarna, vaken om nätterna, mamma sa att det är en rätt stor risk. La ni märke till att jag skrev hon? Hihi, hon ville inte riktigt visa sig, men vi kunde tydligen vara 90 % säkra på att det är en liten tjej.

Har alldeles nyss kommit hem från mvc där dom bara tog blodprov och så, som dom alltid tittar när man är där och jag måste nu börja med mina järntabletter på allvar, jag har slarvat så mycket med dom, mitt järnvärde vart 16, och man ska egentligen helst ha över 60..så det är inte så konstigt att jag är så himla trött alltid! Nu ligger jag och myser i soffan med min lille voffsing, känner att jag kommer somna väldigt snart. Jag har förresten färgat håret också, avfärgat rättare sagt, 2 gånger, dyrt som satan och det ser inte bra ut alls. Tänkte bli lite ljusare nu, försöka få tillbaks min mörkblonda hårfärg, men det är inte det lättaste att gå från korpsvart till mörkblond utan att bleka håret. Jag får se hur jag löser det hela, för jag vill verkligen inte bleka det!

Tänk att jag snart är halvvägs in i graviditeten..det känns inte så. Känns som att det är 15 år kvar tills jag får se mitt barn....

Jag kan knappt vänta tills den 23 mars. Det kryper liksom i mig, det är då jag ska gå på mitt första ultraljud och jag hoppas verkligen på att det är en liten pojke. Jag vet egentligen inte varför riktigt som jag så himla gärna vill ha en pojke, men jag har alltid varit sagt det hela livet att ska jag ha barn - ska jag ha en pojke! haha. Det är så svårt att tro det, att jag faktiskt om ca ynka 5 månader faktiskt ska få ett barn. Jag som alltid har varit så emot det, har alltid velat adoptera om ens det! Visst, jag älskar barn, jag gick ju barn & fritidsprogrammet innan. Men så hände detta, han fick utlösning och jag får en underbar bebis! Och det är inte fören nu jag faktiskt tar ansvar för saker och ting. Innan handla mitt liv om fest fest fest och cigaretter, åh, alla dessa cigaretter, alla dessa tusentals kronor jag lagt på cigg & alkohol. Nu förstår jag inte det, jag mår precis lika bra utan det ju, om inte bättre till och med? Men jag säger absolut inte att det är något fel att leva så som jag gjorde, och som dom flesta ungdomar gör! Man har ju bara kul och lever livet som ung och dum. Det är egentligen så det ska vara. Men alla är vi ju olika, och nu lever jag mitt unga liv på ett annat sätt and it feels good. Börjar få en ''bebismage'' nu hihi, det ser ju lite smågulligt ut faktiskt! Så jag antar att det nog kommer bli en hel del skriverier om min bebislycka och så småningom livet som en ung ensamstående mamma här framöver.