Jag går numera på övertid och börjar helt ärligt talat bli deprimerad av graviditeten. Dels för att jag vill ha mitt barn, men det börjar också verkligen bli en plåga att vara gravid. Jag har ont i ryggen, jag har int i benen, jag är uppsvälld som en valross, inga kläder sitter bra, inga skor passar, jag kissar 115 gånger om dagen, jag kan inte träna som jag vill, det väger rätt mycket och som sagt, jag vill ju se min dotter. 1000 tankar snurrar i huvudet. ''Är hon helt frisk? Några allergier? Hur ser hon ut? Hur kommer on se ut? Vem är hon? Kommer hon skrika mycket? Kommer hon sova om nätterna?'' osv. Jag är verkligen så redo som jag bara kan bli nu!

Ja. Molly är vad min dotter kommer att heta. Jag tycker såklart att alla får ha sin egen åsikt, jag säger själv alltid vad jag tycker och tänker men skillnaden är att jag vågar stå för vem jag är och för vad jag säger. Jag tycker det är jättekul med kommentarer osv här på bloggen, verkligen, men skulle uppskatta om lite fler kunde skriva namn och inte vara anonyma. Det är så fegt tycker jag, särskilt när man känner att man måste kläcka ur sig negativa saker. Så kära vem du nu än är, håll du dina åsikter för dig själv om du inte vågar stå för vem du är! Antagligen är du en av mina såkallade ''vänner'' eftersom jag vet vilka jag sagt namnet till.

Nog en av de dummaste frågorna jag någonsin fått under min graviditet. Speciellt när det är 4 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum.

Jag är helt förstörd. Har suttit hela kvällen och bara kämpat för att hålla tårarna tillbaka. En tjej jag känner fick sin dotter i förrgår och idag fick jag veta att hon döpte sin dotter till det namn jag har haft till min ända sedan dag 1. Och i början av våra graviditeter så snacka vi namn osv och då berättade jag det för henne, vad jag hade för namn. Hennes bror sa att hon inte vill att hennes dotter ska heta det, att det vart hennes pojkvän som bestämde det. Men om det nu är sant så undrar jag varför hon inte står på sig? Man måste ju kunna hitta ett namn som båda vill ha, och vill hon inte ha det namnet varför går hon då med på det? Det är hon som burit och fött barnet, jag tycker att hon har mest att säga till om, faktiskt. Det hela känns bara så konstigt, eftersom att jag vet att jag berättade vad jag tänkte döpa min dotter till och nu heter hennes det. Jag tänker inte på mitt eget barn längre när jag hör de namnet. Och nu kommer tårarna..det känns inte mitt längre. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra nu längre.

När jag ligger på rygg så blir det faktiskt såhär platt. Jag är inte stor annars heller ju, folk blir väldigt chockade när de får höra hur långt gången jag faktiskt är för att jag är så ''smal'', de flesta tror ju att jag bara är i 6-7 månaden. Men det är bra. Det säger min barnmorska också, det är verkligen inget annat än bebis där inne vilket gör att jag kommer ha väldigt lätt att gå ner mina extrakilon sen igen och få tillbaks den platta magen. Det är inte många som har sån tur minsann.

Igårkväll när jag la i soffan och titta tv, så fick jag såna extrema sammandragningar i ca 1 timme. Så vi trodde såklart något skulle ha hänt inatt för så starka, många och regelbundna sammandragningar har jag inte haft innan, men nej så blev det inte..Jag förstår inte, varför vill hon inte komma ut bara? Jag vill ju se henne, röra henne, pussa henne, jag har väntat 9 månader, tycker det är dags för prisutdelningen nu. Håller tummar och tår för att det ska hända något ikväll/natt.

Antagligen den sista ''söta'' magbilden..jag kommer iallafall inte ta fler sådana nu. Tog ju rätt många förra eller förrförra veckan nånting? Anyway, denna är också sedan dess. Nu räcker det nog tycker jag hehe.

For the baby - 6 bodys och ett par byxor och de små mösserna de sätter på barnet för att hålla huvudet varmt även utanför livmodern, ett lakan och en filt ska man ha med sig, man får ett startpaket på sjukhuset med blöjor men de råder en att ta med egna också då startpaketet brukar ta slut snabbt, zinksalva, kroppspuder, wipes, 2 nappar och min mödravårdsjournal måste med, den innehåller alla papper som jag fått från mvc och visar hur graviditeten har sett ut och om det vart nån form av komplikationer eller så.

For me - mysdress, 4 tröjor/linnen, inneskor, 3 vanliga bh:ar (amningsbh:ar ska inköpas snarast) och 10 par trosor haha! Man kan aldrig vara för säker..man vet ju inte hur mycket man blöder efteråt osv, det är så olika från person till person ju så jag la ner 10 par sköna stora trosor som inte sitter åt eller skaver nånstans. Bindor är det ända jag glömt köpa, så det tillkommer också och det är ett måste att man har extrastora/tjocka bindor efter förlossningen då det kan blöda rejält i några dagar efteråt. Väldigt olika som sagt.

I necessären har jag bara det vanliga som man kan tänkas behöva, eller iallafall jag. Inga konstigheter här inte.


All done!
Så, nu är allt klart. Nästan iallafall, det är bara lite kvar på hennes rum som inte är helt i ordning. Men för övrigt, jag är klar, väskan är packad, vagnen är monterad sen flera månader tillbaka, bilbarnstolen är klar...
Vad väntar hon egentligen på?

Det vart kontroll idag igen, allt såg som vanligt helt perfekt ut. Bokade även en tid till tandläkaren idag, jag hade tandställning för ca 4 år sedan och nu har mina tänder börjat bli snea igen, eller det är iallafall en tand som börjat lägga sig över en annan. Så det får dom se till att fixa på nåt sätt för så ska det inte vara!
Jag fick en fråga angående pappan till barnet, och ja jag vet vem det är. Och vi är vänner nu osv, han vill vara lite delaktig sådär när han har tid. Men jag måste dock se vissa förändringar först.


Fler bilder sedan igår..aah, bristningarbristningarbristningar!!!!!

Här ser man alla eländiga bristningar som uppkommit under graviditeten..men men, vad gör man inte för de man älskar? Hade jag fått välja mellan att få min dotter eller att vara utan bristningar väljer jag ju såklart min dotter. Men det är verkligen inte vackert, bristningar, men som tur är bleks dom med tiden, som allt annat här i livet. Nu ska jag ut en liten stund, sen sova, om jag kan det vill säga..det händer inte ofta att jag somnar innan 5 på morgonen nuförtiden.

Såklart kan jag det..såfort jag fått tummen ur röven och packat den hehe!

Tack så mycket till att börja med! Tycker det är så starkt att du är så sugen men ändå har fötterna på jorden och inte skaffar barn när du inte är helt säker. Det är ju superviktigt att veta vad man ger sig in på och att man inser vilken totalvändning det är för en i livet när man skaffar barn, särskilt i denna åldern då ekonomin kanske inte är den bästa, man har ingen fulländad utbildning eller jobb kanske och man kanske har mycket man fortfarande vill göra, resa osv tex. Jag ångrar dock fortfarande ingenting, min längtan blir bara starkare och starkare hela tiden och jag längtar tills jag kan få visa alla som sa att jag inte kan eller att jag har förstört mitt liv motsatsen!

Igår gick jag in i vecka 37, nu kan man verkligen säga att det är nära, det är så extremt nära. Dags att packa BB-väskan, ska in till stan imorgon och köpa blöjor och lite andra småsaker som jag måste ha med till BB.

Jag har äntligen fått in ultraljudsbilderna i datorn, det har tagit mig nästan hela graviditeten haha! Ända sen första ultraljudet iallafall, tills nu. De första 3 bilderna är från första ultraljudet, det är rätt svårt att se om man inte fått det förklarat för sig hur det hela ligger till men 1 sak ser man iallafall, hon har armen upp över huvudet på båda ultraljuden och hon ligger precis som jag gör när jag sover. Har alltid ena armen över huvudet.

Som sagt, 35 veckor. Nu är det verkligen inte lång tid kvar, nästan så man blir lite stressad.

Jag blir lika ''chockad'' varje gång jag ser en annan höggravid kvinna ute. Alla har så stora magar, det har inte jag, inte för att vara i vecka 33. Jag är verkligen jätteliten när man jämför mig med många andra. Men men, alla är vi olika. Jag tror att det är en fördel att ha liten mage, det blir ju inte lika mycket skinn som ska behöva anpassa sig osv sen igen.

Smooshed boobies och fläckig BUS, buhu! Nu nattar jag nog mig snart, sleep tight.