Dessa 2 dagar har varit så jobbiga, jag har legat i sängen fram tills nu. 2 dagar. Det jobbigaste har nog varit att alla mina tårar är slut, men ändå har jag gråtit och gråtit och gråtit. Jag fattar inte det? Varför tvingar hjärnan en till att fortsätta gråta när det ändå inte kommer fler tårar? jag tycker inte det hänger ihop alls. Jag är så krossad nu, att ge upp någon som varit väldigt speciell för en en väldigt lång tid, ca 2 år, tar så hårt på hjärtat. Måste samla mig nu.

Mysig bild sedan förra helgen som jag

tillbringade i Degeberga med en väldigt fin vän.