Huvudet bankar och vi har slut på panodil. Det blir ännu en sömnlös natt inatt verkar det som, jag somade runt halv 7 ikväll men vaknade 10 igen och sen dess har jag inte kunnat somna om. Jag hatar att vara vaken om nätterna för då blir jag min värsta fiende. Jag tänker så mycket på allt som kunde hänt och vad som inte borde ha hänt i mitt liv om nätterna. Jag tänker på allt jag vill göra men inte har pengar till. Jag tänker på alla jag sårat, och alla som sårat mig. Jag tänker på vad/vem jag saknar och vem jag är glad att vara av med. Jag gräver ner mig i ett hav av tankar om nätterna, och alla tankar är tyvärr inte positiva. Men för att detta inte ska missuppfattas, så är graviditeten verkligen inget jag ångrar, jag tänker inte ens på hur det skulle varit eller blivit om jag inte varit det.