Min mamma. Den ända människa på denna jord jag verkligen kan säga att jag alltid kommer att älska. Hon är mitt största stöd, och har egentligen alltid varit även om jag inte alltid sett det. Det har varit en jävla resa dessa 17 år, vi har haft det bra och vi har haft det väldigt dåligt men det senaste året har varit bättre än någonsin! All den tid jag spenderade på anstalt, fosterfamilj osv fick mig verkligen att inse hur mycket jag älskar min mamma och hur jävla bra hon är och jag funkar inte utan henne. Det fick mig verkligen att se att 90 % av alla våra problem berodde på mig och all skit jag höll på med, men det tillhör det förflutna och det förflutna är inte jag. Jag är en helt ny människa nu. För jag har skrikit, slagit, gråtit..men jag är starkare än någonsin och den som inte ser mitt stora leende, bultande hjärta eller hur lycklig jag är nu, måste vara blind. Jag är så lycklig att jag har just dig som mamma! Jag älskar egentligen hela min släkt, de är de bästa. Man kan snacka om allt med dem, för vi är alla mer eller mindre lika utflippade allihopa. Så ett stort-jävla-tack till er för att ni är som ni är.

Hade min mamma sett detta hade hon dödat mig. Hon hatar att vara med på bild, och hatar ännu mer när jag lägger ut bilder på henne nånstans. Tänk, jag har ungefär 5-7000 bilder på datan men inte en ända bild där hon är beredd och ''villig'' haha.