Dom ljuger, snackar och äcklar sig på alla möjliga sätt i denna äckliga lilla hålan jag bor i. Jag är verkligen folks favorit-samtalsämne. Först blir jag såklart sur när jag får hör en massa saker men nu i efterhand skrattar jag bara eftersom att det ena är löjligare än det andra och jag har bara en sak att säga, sit your ass down in a corner and shut the fuck up.
Åh, jag bara längtar tills den dagen jag lämnar denna hålan och flyttar till en större stad, förhoppningsvis i ett annat land, och bara får börja om helt. Ingen vet vem jag är, vad jag har gjort eller varit med om i mina dar och dom behöver heller aldrig få veta.