DET BLEV KRIG.
Usch, jag gjorde bort mig lite idag. Råkade skriva en sak åt en person som egentligen lät väldigt fel och jag menade inget illa egentligen. Men det är ju lätt att vara efterklok. Dock fick jag ett påhopp (som inte ens hade med saken att göra) tillbaka som visar hur falsk den här personen/personerna varit mot mig. Innan vart de hur trevliga som helst, de frågade om tips & råd osv under min graviditet och spelat så glada för min skull nu efteråt men idag kom sanningen fram. De bor i Svedala men känner inte mig (de gjorde, för ca 5-8 år sedan) och de hade väldigt många åsikter, tex att jag inte vet vem pappan är, jag har ingen utbildning eller jobb, bor hemma därför är jag tydligen en dålig mamma.
1. Jag vet precis vem pappan är och har vetat sedan dag ett. Sen att vi inte är tillsammans, de är en annan sak. Och jag har hållt det hela hemligt för hans skull.
2. Utbildningen kan man alltid ta igen senare - vilket jag gör nästa höst. Jag tycker också dessutom att det är väldigt starkt att klara av både skola och ett barn at the same time.
3. Jag har ett jobb på G, men måste fylla 18 först för det. Dessutom skulle jag ju varit mammaledig i såna fall nu ändå så vad fan är meningen med ett jobb nu.
4. Nej? Det är fan inte många som hunnit flytta hemifrån när de är 17 år..
De vart dessutom väldigt kaxiga vissa av de som kläckte ur sig saker. Så, mitt dåliga samvete över mitt utlåtande försvann lika fort som det kom då jag insåg att detta är vad de personerna egentligen tycker om mig. Så istället för att be om ursäkt till den här personen (vilket jag hade tänkt göra om den inte hade betett sig så illa) så tog jag bort den från facebook, den + en massa andra jag anser vara falska. Ska rensa hela min fb, men orkar inte så många fler just nu.
Så jag gjorde absolut fel, ja. Men det ledde till nåt gott, jag fick ju sanningen tillbaks.
Om du vill fortsätta, kom igen! Jag har bett om tips, råd ALLT från dig och det stod jag för! DU höll med en idiot som skrev för att jävlas, då får du stå för att jag reagerar tillbaka! Däremot har du varit den enda jag pratat om graviditet om och att vi ville skaffa barn, och DU skrev lycka till, hoppas det kommer lösa sig och allt detdär och när jag väl är lycklig och lägger ut det så lägger du en sån kommentar på inlägget! Jag blev arg, du gick på personliga saker angående mitt liv, och då gör jag det tillbaka! Det var dumt gjort men du bad nästan om det! & sanningen är inte att jag tycker illa om dig på nÅgot vis, jag har fan följt din blogg och varit så glad för din skull sara, så det kam du bara lägga ner, men du har skrivit hur mycket du hatar Svedala hålan och människors kommentarer, va då inte en av dem själv! Jag ber om ursäkt till dig, men du var den sista jag kunde tänka mig som skulle skriva något sådant! Så, ska vi fortsätta eller du förstår nu varför jag reagerade tillbaka?
Hade jag velat fortsätta något hade jag inte skrivit nåt såhär ''snällt''. Jag stod/står för att min kommentar blev fel och det sa jag strax efter jag hade fällt den. Jag ville egentligen inte skriva vidare efter första kommentaren heller och förstöra hela bilden och grejen men när folk börja hålla på kände jag mig tvungen att försvara mig. Jag tog för givet att ni lämnade bort hunden pga tidsbrist (fel av mig att ta det för givet) men det gjorde jag. Och när jag skrev grattis, lycka till osv hade jag inte sett dina inlägg om hunden. Men saken är den, att jag skrev direkt att det blev fel men du fortsatte, det en efter det andra drog du upp i huvudet på mig, och eftersom du sa de sakerna du sa i försvar så måste det vara något du tyckt hela tiden, man ändrar inte åsikt om hur någon är som förälder för en dum kommentar. Du kan ändra åsikt om mig, ja, men inte om mig som förälder.
Jag har aldrig heller sagt att jag hatar folks kommentarer, jag har sagt att jag hatar att folk är för fega/falska för att säga vad dom tycker till mig, de säger de istället till alla runt omkring, snackar en massa, skapar rykten, sen är de ändå hur trevliga som helst mot mig och tror att jag inte har en aning om vad de har sagt bakom min rygg. DET hatar jag. Sara jag har inget emot dig heller och jag är glad för din skull, det är jag. För jag vet själv vilken lycka det är att få veta att man har ett liv i sig. Vi behöver inte fortsätta nånting, jag ber om ursäkt för min kommentar men mer än så blir det inte eftersom att jag vet nu vad du såsom många andra, tycker om mig egentligen. Nu är det bara till att låta det som hände dö ut med tiden och skita i att det nånsin hände. Vi har båda bett om ursäkt.
Dessutom handlar inte den här texten bara om dig, för det vart MÅNGA som spelat trevliga, bett om råd osv för att nu helt plötsligt påstå att jag är en dålig mamma vilket jag vet att jag inte är.
Jag sa aldrig heller att du var en dålig mamma och mina kommentarer var absolut inte bara riktade mot dig, du såg själv vilket krig det blev så jag fick ju svara i stort sätt, och då måste du ha känt dig träffad, för jag sa verkligen inte att du var en dålig mamma, VERKLIGEN INTE! det är ingenting jag kan veta?! Jag har ingen uppfattning om det jag har aldrig ens sätt dig med den lilla! Men, för att komma till saken så har jag inte sagt att du är en dålig förälder och ta inte alla kommentarerna åt dig för det var inte menat så!
Nej det vart inte just du som sa att jag vart en dålig mamma, men du sa de andra 4 sakerna. Som sagt, den här texten vart inte till just dig. Jag tog inte åt mig av de jag fick höra heller, eftersom att det mesta inte stämde. Det jag blev arg över vart alla falska jävlar som spelat så söta innan kom från ingenstans kräkte ur sig saker. Men nu tycker jag att vi skiter i det här, vi kommer inte mycket längre nu.
Jo, jag vet! Jag tycker precis samma sak men man hamnar i en svår situation när man behöver förvara sig!
