Kan inte somna, så klickade runt lite och hamna bland mina kommentarer och hittade en några kommentarer som jag inte har sett förens nu. Så tänkte svara på några frågor nu som vissa hade ställt. Så nej, det är inte som jag varit otrevlig och ignorerat någon på nåt sätt, jag har helt enkelt inte vetat förens nu.

Gud vad din blogg är bra, jätte kul att läsa den och jag fastnade direkt! Första gången jag var inne idag faktiskt! :) Får man lov att fråga hur gammal du är? :$

Tänkte kanske tipsa dig om du vill vara med i en tävling jag snart ska anordna. Du kan vinna en inOne, en slags onepiece fast mysigare, gosigare, snyggare och billigare! Kan ju vara skänt att gå hemma i nu när du ska ta hand om din lilla flicka sen om dagarna :)
ha en fortsatt underbar dag!:) <3

Svar: Tack så mycket till att börja med, så himla kul att höra! Jag brukar kika in på din också faktiskt.
Jag är 93a, 17 år, men fyller 18 den 8 december och angående din tävling så tror jag det är väldigt försent nu haha..men det hade nog varit mysigt ja!

Hur känns det att magen har försvunnit? Som en befrielse? Och har den försvunnit så mycket som den ska och när får du börja träna den?
Många frågor på en och samma gång. Hoppas det är okej! Kramis!

Svar: Det känns så jävla skönt! Lite som en befrielse ja, haha. Men samtidigt finns det stunder man kan sakna den, som när man låg i soffan och kunde ställa godis-skålen på den. Nej den har inte försvunnit helt än tyvärr, det tar lite tid eftersom att i mitt fall är det mesta överflödigt skinn och det tar ett tag innan det stramar upp sig igen. Träna magen får jag göra nu i enkla ställningar som plankan tex, men sit-ups eller andra övningar är strängerligen förbjudet ett bra tag framåt eftersom att musklerna måste läka ihop.

Jag vet inte om du svarat på detta innan men är lite nyfiken på vilka dina första tankar var när du fick reda på att du var gravid? Hur reagerade din mamma och visste du från första stund att du ville behålla henne eller tänkte du mycket på det innan du bestämde dig?

Älskar din blogg och önskar dig all lycka med bebisen, hon är för söt! Grattis :)

Svar: När jag började misstänka att jag vart gravid tänkte jag bara ''hell no!'' men när jag gick och vande mig vid tanken, när jag vart säker på att jag vart gravid men hade inte ännu kollat mig, började små känslor bubbla fram och jag kunde inte göra mig av med det. När jag sedan testade mig & jag såg det lilla plusset på stickan började jag gråta (glädjetårar) och gick ner till mamma för att berätta. Hon blev dock inte lika glad som jag vart. Hon pratade inte med mig på flera dagar, hon grät konstant i ca 2,5 vecka för hon tyckte att jag ''förstörde'' mitt liv och hon tyckte definitivt inte att jag vart redo. Men när hon såg hur mycket jag förändrades väldigt snabbt så ändrade hon sig helt och hon har stöttat mig till max genom hela graviditeten (och gör fortfarande) och nu kunde hon inte vara lyckligare! :) Tack så mycket!

så himla fin liten tjej. och sara, du ser så otroligt naturlig och självsäker ut. du är vacker!

Svar: Ja verkligen, tack så mycket! Haha, ja jag ser ju inte precis ut som sist vi sågs ;) det vart inte så naturligt..Tack!

Oh så fina bilder! Så smal du är! Du kommer se ut precis som innan graviditeten om några veckor =) Lycka till!!!!

Svar: Tack! Och tack igen antar jag. Nja, som innan kommer jag nog aldrig se ut igen..men jag ska ju såklart verkligen bli av med gravidöverflödet men bristningarna kvarstår ju tyvärr. De helvetes jävla bristningarna. Tack så mycket!

Tack för alla andra små söta kommentarer också, jag blir så glad när folk är söta.