Det har inte hänt något. Sitter i soffan och myser med mannen i mitt liv (det vill säga min hund) och väntar på mormor och morfar som kommer hit på en fika snart.


Haha, klumpen ramla ner från soffan igår när han låg och drömde..mitt hjärta hoppa över ett slag då alltså så rädd jag blev! Det hade ju faktiskt kunnat gå illa.

Magi. Det här är vad jag vill ha när kulan på magen försvunnit. Som jag längtar efter att få köpa fina kläder igen. Skjortor, blusar, jeans, figursydda klänningar och kjolar..

Min tupplur blev tyvärr 5 timmar lång så nu kommer jag ha ännu svårare att somna inatt..men jag mår mycket bättre nu iallafall. Längtar tills mamma kommer hem haha, en riktig morsgris är jag minsann.

Kom hem från mvc för en stund sedan, vanlig kontroll. Men jag hade för högt blodtryck och det kan antingen vara så att förlossningen är på gång eller så har jag något som hette något som jag inte minns men det kan vara rätt farligt för mig men inte barnet. Jag blev väldigt dålig från ingenstans också, så jag fick gå hem men blir det värre så måste jag ringa direkt. Men det behövde heller inte vara något alls, det kunde vara en tillfällighet bara också men för säkerhetsskull boka hon in en kontroll till. Anyway, när jag då började  bege mig hemåt så kände jag hur konstigt shortsen satt på ena låret (trodde jag iallafall) men tänkte inte så mycket på det förens de slog mig, trosskyddet. Det vart som jag trodde, de hade på nåt sätt glidit åt sidan och ut genom ena benet på shortsen och jag hade verkligen ingen chans till att rätta til lproblemet. Så där hade jag gått nästan hela vägen hem, köpt bullar på vägen hade jag också gjort med trosskyddet snyggt utanför. När jag sedan kommer hem och ska skära bullarna råkar jag sätta kniven i handen. Nu ska jag ta en tupplur då jag varit uppe sedan 06:50 imorse så har bara sovit ca 3 timmar.

Jag vill bara klargöra ang utbildningsinlägget att min Långanäs/behandlings-tid är inget jag vill förklara eller prata om i detalj varför jag varit där. Jag satt där jag satt då för jag har inte haft ett helt problemfritt liv alltid. Och det hjälpte mig, Långanäs fick mig att inse hur bra jag hade det, slussen där emellan vart en slags övergång från hellåst till att få börja ett liv igen i en fosterfamilj men där jag ändå fick följa en viss behandling som kallas MTFC och det hjälpte faktsikt mig, jag kämpade hårt i 2 år och det vart verkligen värt det. Jag flyttade hem för snart 1,5 år sedan och jag har aldrig mått bättre och det har aldrig varit bättre här hemma. Jag kan inte smutskasta hela min behandlingstid för jag behövde faktiskt den. Utan den hade jag inte levt idag och det är jag nu så tacksam för att jag gör, jag uppskattar faktiskt allt i mitt liv och mig själv numera och det tycker jag att lite fler borde göra.


Gamla bilder är jättekul.

Ang min framtid så är jag helt säker på att jag vill jobba med människor, ungdomar framför allt. Det jag har i tankarna är psykolog eller behandlingsassistent på någon ungdomsanstalt och det kom jag fram till när jag själv satt på Långanäs (ungdomsanstalt) för att både psykologerna och behandlingsassistenterna slängde ofta ur sig ''jag förstår dig'' när man berätta hur man kände och de vet ju ingenting om hur det är att sitta inlåst utan familj eller vänner sålänge de inte gjort de själv (och det hade ingen där). Så att de ens har mage att säga ''jag förstår dig'' gjorde mig lika förbannad varje gång. Jag tycker att för att få utbilda sig till något sådant ska man ha suttit inlåst i MINST 6 månader själv för efter 2 månader har du vant dig, efter 3 inser du hur bra du hade det och efter 4-5 börjar du tappa förståndet igen och du faller tillbaks i gamla vanor och du är tillbaks på ruta ett. Men det förstår inte dom, utan de tror istället att man har spelat ''frisk'' fram tills the breakdown och anser då att man ska sitta inlåst längre. Det är SÅ FEL. Därför känner jag att jag hade faktiskt kunnat vara till hjälp på ett sånt ställe för jag vet faktiskt vad ungdomarna pratar om och kan relatera till hur de mår för jag har själv varit där och det är väldigt ensamt. Man kan aldrig veta eller frstå exakt vad/hur en annan människa känner men man vet iallafall hur det är att vara i deras sits. Så det är jag säker på att jag vill göra, men som sagt, min uthållighet är inte den bästa. Det är en väldigt lång utbildning, 8 år om man kör på utan uppehåll eller pauser. Men det är ju trots allt ett yrke du inte bara drar nytta av själv för du hjälper ju faktiskt andra så det kanske ändå är värt de.

Jag älskar min familj, de är de viktigaste personerna i mitt liv. Jag älskar även mig själv och allt i mitt liv just nu och längtar tills jag kommer på vad jag vill göra med det, vad jag vill bli. Jag har mina tankar och funderingar om saker och ting men frågan är om jag har uthålligheten? Att först gå en utbildning på 3 år, för att sedan fortsätta ytterligare 5 år. Det är en lång tid och man måste ju verkligen vara säker på sin sak om man ska ge sig på det för annars går det aldrig. Jag är egentligen säker på vad jag vill bli, men är inte så säker på min uthållighet. Men det är kanske som man säger, ''kämpa för det du vill ha''? Värt ett försök att ge sig på det igen nästa höst kanske.

Det blev ett litet träningspass idag igen och nu har jag nyss lagt mig i soffan efter att ha vart och handlat och ätit middag. Det är så jävla varmt idag..jag har bytt kläder och duschat 3 gånger för jag har svettats som fan. Känner mig så äcklig nu igen så ska nog in i duschen snart igen. Är jättetrött som vanligt också, men inatt satt jag uppe och snacka tele med Oskar i 1,5 timme. Jag hatar egentligen att snacka i tele eller att smsa och sånt, men jag hade inte snackat med Oskar på mer än 6 månader då vi vart ovänner så det kändes så bra att snacka lite skit med honom igen, han är en skön kille.

Extremt gammal bild på oss, men jag tycker den är så söt fortfarande.

Åh, jag är äntligen hemma! Har ätit jättemycket tacos och kakor så nu mår jag illa. Fick inte sovit mer än 4 timmar inatt så jag är helt slut nu. Har lagt mig i soffan framför tråkig tv, somnar antagligen förhoppningsvis snart..jag hann minsann sminka om mig och svira om innan jag åkte till Trelleborg, thank god. Jag tänker skänka alla mina svarta kläder till afrika, jag ser ju hemsk ut i svart, helt oacceptabelt.

Jag blir galen! Jag ser hemskt ut och mitt hår är fettigt..mina ögonfransar är inte vad de brukade vara, de har tagit så mycket stryk under graviditeten. Jag ska iväg om 15 minuter och måste hinna tvätta av sminket och sminka om mig för det blev för mycket tycker jag, usch..pallar inte när det blir såhäääääär.

För de som inte vet så älskar jag ''färgen'' vit. Så, en vit kappa, DET är något jag måste ha. Men jag hittar ingen fin till ett rimligt pris. Så om någon har sett/ser en vit kappa nånstans som inte kostar allt för mycket, please let me know.

Jag har nyss slängt i mig min frukost. Jag kunde verkligen inte somna inatt heller för magen är i vägen hela tiden, jag somna inte fören halv 6 imorse och det sög en aning för jag ville ju komma upp i tid idag för att träna men så blev det förstås inte. Aja, får helt enkelt träna efter jag varit ute med hundarna på deras lunchrunda. Det är jag som står för maten ikväll också, ugnspannkaka blir det minsann och till ''efterrätt'' blir det grönsaker och dippa.

Det är härliga tankar i mitt huvud inatt. Jag är så stolt över mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har kommit så långt i mitt liv på så kort tid och på bara dessa 9 månader som gravid har jag gått igenom den största förändringen i hela mitt liv och jag kan nu ärligt säga att jag är stark ensam. Jag står på egna ben, jag tar inte någon skit, jag står för vad jag tycker och säger, jag behöver inte ha människor runt om mig hela tiden för att trivas. Jag gillar att vara för mig själv nu, jag behöver det, jag tål inte när människor är på mig hela tiden. Jag är så himla lycklig, jag har kommit in på helt rätt spår i livet och inget stoppar mig nu.

Jag bara måste tipsa om detta brödet! Det är det ända bröd jag ätit det senaste månaderna faktiskt, är helt galen i det och det är ett stort plus att det är så enkelt och billigt att göra och det är så extremt nyttigt.
Du behöver:
5 dl dinkelmjöl
2 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
2,5 dl rågkross
1 dl vetegroddar
1 tsk salt
4 tsk bikarbonat
5 msk blandade brödkryddor
1 liter filmjölk
0,5 dl brödsirap

1. Sätt ugnen på 175 grader, smöra och bröa 2 formar.
2. Blanda ihop alla torra ingredienser i en stor bunke, tillsätt sedan filen och sirapen och rör om ordentligt.
3. Fördela smeten i de 2 formarna och sätt in i mitten av ugnen i 80-100 minuter.
Busenkelt!

There's always a soft spot in my heart for you - even when you've done wrong,
even when you've let me down, even when you couldn't care less.

Så, då vart det snart dags att köra igång igen! Måste bara äta upp min aprikoskräm..men sen tänker jag skrubba alla kökslådor/skåp både för att det behövs och för att visa mamma vilken toppen-dotter hon har så kanske hon vill ge mig hmm i don't know, shoes maybe?..hehe, har kärat ner mig i ett par skor som jag hoppas hon kommer vilja belöna mig med. Hur som helst, jag fick lite önskemål om att visa upp allt jag köpt till bebisen, och jag lovar att ikväll eller imorgon kommer jag visa BB-väskan iallafall. Resten kommer när det kommer, ska försöka få upp det mesta i veckan iallafall.


Dessa skorna vill jag ha! De är från skopunkten och de är kalasbilliga, 250 riksdaler!